Inen dålig ide att rantsonera bensinen.
Ett hån mot klimatet
LEDARE 19 september 2007
Skriv ut sidan
Tipsa en vän
I valrörelsen för ett år sedan såg Alliansen grön skatteväxling som ett slags kommunism och miljöpolitiken var ”ingen prioriterad fråga” för den blivande statsministern. Alliansbrodern Göran Hägglund gick till val på sänkt bensinskatt, vilket måste vara det mest misslyckade politiska utspelet i modern tid. Även efter valsegern, då till och med Reinfeldt fått upp ögonen för klimathotet, meddelade han att Sverige inte kan gå före andra länder i utsläppsminskningar.
Nu är det annat ljud i skällan. Man kan väl uttrycka det som att verkligheten har hunnit ifatt även borgarna. I måndags kom beskedet att koldioxidskatten ska höjas, vilket innebär dyrare bensin och diesel, och Hägglund mumlade skamset om att kristdemokraterna fick böja sig för alliansmajoriteten. Reinfeldt medger nu att han hade fel – Sverige kan och ska gå före andra länder.
Veckan innan meddelade regeringen att ytterligare en miljard kronor ska satsas på energieffektiviseringar, klimatforskning och biobränsle under tre år. I praktiken innebär det alltså att regeringen nu omfamnar grön skatteväxling (höjd energiskatt växlas mot sänkt inkomstskatt) och fortsätter på den förra regeringens klimatpolitiska spår.
Vad regeringen – i likhet med den förra – däremot ännu vägrar inse är att klimatkrisen är så omfattande och allvarlig att den kräver helt andra åtgärder än lite skattehöjning här och lite forskningspengar där.
29 öre i bensinskattehöjning lär inte få andra än riktigt fattiga att ställa bilen. Att en tankning blir 15 kronor dyrare är kaffepengar ställt mot att de flesta bilägare lägger tusentals kronor i månaden på skatter, försäkring och avbetalningar på bilen.
Vad Sverige och världen behöver är snarare ransonering och planering. Eftersom vårt samhälle är så fast i den strukturella bilismen har bensinen väldigt hög priselasticitet. Först om bensinpriset höjs till uppemot 22 kronor kommer därför bilåkandet att minska tillräckligt, enligt Statens institut för kommunikationsanalys. Men det medför i stället grava orättvisor, där bilkörningens klasskiktning blir ännu mer framträdande.
Ett rättvist sätt att minska bilåkandet vore i stället att ransonera bensinen och dela ut utsläppsrätter, lika till alla. Det låter utopiskt, men koldioxidransonering utreds faktiskt av den brittiska regeringen.
En klimatmiljard fördelad på tre år är ett hån med tanke på att trafikleden Förbifart Stockholm beräknas kosta 25 miljarder. Det krävs enorma satsningar på att bygga om samhället och få fram nya, hållbara energikällor och energisnål teknologi. Då räcker inte små slantar från staten och hopp om att marknaden löser resten.
I söndagens Dagens Nyheter fanns ett reportage om solceller, ett lovande forskningsområde som i likhet med vind- och vågkraft varit förpassade till marginalen. Men till slut har intresset ökat och nu kunde ett stort genombrott presenteras: En solcell som förmår omvandla hela 42,9 procent av solens energi till användbar elektricitet. Bakom tekniken står ett amerikanskt forskarlag med en statlig beställare.
Beställaren såg ett stort problem i behov av snar lösning, och hade pengar och tålamod nog att satsa utan att kräva lönsamhet från dag ett. Sådana planekonomiska lösningar kommer det att krävas mer av om vi ska rädda planeten.
Att beställaren i det här fallet var USA:s armé, och det stora problemet att amerikanska soldater i till exempel Irak tvingas bära omkring på tunga batterier, förändrar inte den slutsatsen.
Rikard Warlenius
rikard.warlenius@arbetaren.se