http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5139287Citat:
Brasilien vill fylla världens bilar med etanol
Brasilien är nummer ett i världen på etanol. Bensinen i pumparna är utblandad med en fjärdedel alkohol, tillverkad av jästa brasilianska sockerrör. Brasilien producerar mest etanol i världen för export och en stor del av den etanol vi har på våra svenska bensinstationer kommer därifrån. Men hittills har spriten gjorts på det socker man enkelt klämmer ut ur sockerrören, och då finns egentligen 2/3 socker kvar i blasten och bladen. Just nu pågår ett intensivt forskningsarbete för att få ut även det här sockret ur sockerrörsresterna och jäsa till det som kallas andra generationens etanol. Vetenskapsradions Per Gustafsson har varit i Brasilien och besökt ett forskningslabb utanför Sao Paulo.
Det här är bagass, eller bagaco på portugisiska, berättar Luiz Juttel är informationsansvarig på laboratoriet för vetenskap och teknik för bioetanol, CTBE, som ligger i universitetsstaden Campinas tio mil norr om Sao Paulo. I handen håller han något som mest påminner om mörkbruna müsliflarn, som man brukar ha till yoghurten, men det är i själva verket biomassa, resterna av sockerrörets fiberstam, efter upphettning och behandling med syror i ett första steg. I nästa steg tillsätter man enzymer och då omvandlas växtresterna till socker som kan jäsas till sprit, till etanol, säger han.
Bara en tredjedel av sockerrörets energi är det socker man normalt tar vara på. Men resten växtresterna, bagass och lövverk, bagaco och palha som det heter på portugisiska, innehåller också energi, och kan utnyttjats vid etanolframställning, förklarar Luiz Juttel.
Han visar hur resterna av ett sockerrör se ut. När sockret pressats ut som en vätska, har man kvar som en torr käpp av fibrer, till stor del cellulosa kemiskt sett, och när det sönderdelats till den bruna müslin, som jag såg först i labbet, är det alltså dags för nästa nya steg. Som är: Att tillföra enzymer, som omvandlar cellulosans långa sockermolekyler till ett sådant socker som går att jäsa till sprit, etanol.
I Brasilien bedrivs etanolforskning på flera tekniska institut och universitet, men i vår demonstrationsanläggning har man kommit längst när det gäller att utveckla industriprocessen. Det återstår en hel del forskning, menar Antonio Bonomi en av forskarna bakom försöken vid etanolforskningsinstitutet CTBE. Det kommer att dröja minst fem år innan forskningsresultaten når ut till den vanliga produktionen, tror han, och han är väl medveten om att brasilianarna inte är ensamma nu om att söka ta fram den andra generationens etanol. Det finns pilotanläggningar i Thailand och Italien som kan hinna före Brasilien.
Men det är inte bara nya kemiska processer som ska hjälpa till att fram mer etanol i Brasilien. Under långa tider har sockret skördats för hand med stora knivar, men effektivare odlingsmetoder, kanske också bevattning (som man alltid undvikit) tillsammans med avancerade maskiner som kan skilja på växtens olika delar redan ute på fälten kan öka produktionen med hela sex gånger, menar Antonio Bonomi. Och det utan att en enda hektar mark ytterligare behöver exploateras för sockerrör, tillägger han, med tydlig adress till etanol-kritikerna som framfört tanken att sockerrörsodlingar minskar matproduktionen i ett matexporterande land och indirekta effekter av omfördelning av mark inom lantbruket.
Kritikerna pekar på en dominoeffekt av ökad sockerrörsproduktion, att den trängt undan sojaodlingar till skövlad regnskogsmark. Eller att extensiv boskapsskötsel fått ge vika för sockerrör, och flyttat till regnskogsmark, befarade konsekvenser av etanolindustrins expansion, som fått EU att kräva intyg på att brasilianskt sockerrörsetanol som importeras till Europa inte framställs på bekostnad av skövlad regnskog i Amazonas.
Faktum är att den förda miljöpolitiken i Brasilien på senare år kraftigt minskat nedhuggningen av regnskog. Satellitövervakning och polisiära åtgärder mot olaglig avverkning antas vara orsaken. Sockerrör är i sig inget hot mot Amazonas, för de trivs inte särskilt väl i de tropiska regionerna närmast ekvatorn. Närmare 60 procent av sockerrörsplantagerna ligger i de södra delarna av landet, i delstaten Sao Paulo, alltså långt från Amazonas.
Den brasilianska staten satsar alltjämt stort på etanol. Institutet där Antonio Bonomis arbetar, CTBE, räknar med att år 2013 närmare 130 forskare ska arbeta andra generationens etanol. Och de har till brasilianska regeringen lagt fram en rapport som säger att tio procent av världens personbilsflotta skulle kunna förses med etanol, om världen nu vill, importera.
Men det är inte alla som tror på att just andra generationens etanol behövs, från ett miljömässigt perspektiv. För inte så länge sen presenterades en teoretisk beräkning av hur stor areal för sockerrör som skulle behövas för att förse hela världens personbilar med biodrivmedel. Två forskare, Jose Moreira och Sergio Pacca, från universitetet i Sao Paulo, hävdar i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Environmental Science and Technology att den typ av etanolproduktion som redan finns borde räcka till för ett sådant scenario.
Sergio Pacca och Jose Moreira, professorer vid Universidade de Sao Paulo, författare till artikeln A Biorefinery for Mobililty?, publicerad i Environmental Science & Technology, American Chemical Society Publications 2011.
– Det behövs 70 miljoner hektar för att driva hela världens personbilsflotta år 2030 med etanol från sockerrörsodlingar enligt våra beräkningar, säger Jose Moreira. Det är ingen orealistisk siffra om man tänker att fler länder i världen bidrar, och att Brasilien, med sina nu med sex miljoner hektar för sockerrör, också kan öka sin produktion.
Forskarnas beräkningar bygger på att världen alltmer väljer att köra hybridbilen som går på både etanol och el. Och den el som behövs, den kan också tas från sockerrörsindustrin, som redan idag gör el genom att elda upp delar av bagassen. Ångan driver turbiner, som genererar el, men vanligen bara för den egna fabriken. Industrin måste bli producenter för elnätet, enligt forskarnas scenario.
– Så i vår studie använder vi cellulosan till el, säger Sergio Pacca, istället för att göra mera etanol. Tekniken för den andra generationen ännu inte färdig och att den skulle bli allt för dyr som industriprocess, hävdar Pacca.
Brasilien har dessutom fått ett nytt stort energitillskott att räkna med. Överallt dyker det upp, det statliga oljeföretaget Petrobras, som reklamfinansiär i media, och som sponsor av forskning kring energin. De enorma fyndigheterna av olja, som gjorts på senare år, under havsbottnen utanför Rio de Janeiro och Sao Paulo. Det har också chockerat allmänheten som genom media fått veta att borrningarna på flera tusen meters djup resulterat i okontrollerade sprickbildningar, och oljeutsläpp som till slut resulterat i fläckar på havet.
Borrningarna fortsätter på allt fler ställen ute till havs, och i en prognos från det brasilianska gruv- och energiministeriet förutspås minst en fördubbling 2020 av den oljeproduktion som redan kommit igång, samtidigt som en fördubbling av etanolproduktionen förutspås under samma tid. Det sägs att man i första hand tänker exportera oljan, men hela situationen med denna oljerikedom kan förändra balansen mellan energislagen.
– Nu talar de mest om oljan, säger Sergio Pacca, och då blir det ännu viktigare att stödja framväxten av förnybara energislag i Brasilien, som biomassa.