aryan skrev:
Flera omformar / likriktarstationer för matning av kontaktledningen behövs det väl under alla omständigheter flera av när man har en sträcka på t ex 30 mil eller matas då hela sträckan av en plats?
När det svenska järnvägsnätet elektrifierades från början placerade man stationer med roterande omformare med ca 10 mils mellanrum. Idag har man glesare mellan omformarstationerna och har istället dragit enfas högspänningsledningar (2 x 100 kV 16 2/3 Hz) mellan inmatningspunkterna, och då finns en enkel transformatorstation i varje inmatningspunkt.
aryan skrev:
Skulle man inte kunna ha ledningen av laddningssträckan med t ex 3000V DC ? Då krävs inga speciellt dyra komponenter i omformar/ likriktarstationer eller i tåget och det blir ingen snedbelastning av nätet heller.
Förvisso, man använder ju 3 kV likström för järnvägsdrift i en del länder (t ex Polen, delar av Ryssland, Holland, delar av Frankrike), men det har sina nackdelar - höga strömmar som kräver grova ledningar och ger stort slitage på strömavtagare, svårigheter att leda tillbaks strömmen till jord via lager axlar och hjul, svåra ljusbågar vid kortslutningar och andra fel. Ett annat problem är att den relativt låga spänningen inte räcker för att slå igenom ett tjockt isskikt på kontaktledningen så det kan hända att tåget blir strömlöst när det är riktigt besvärliga förhållanden med t ex underkylt regn.
Det närmaste vi kommer den tekniken i Sverige är Roslagsbanan som använder 1,5 kV likström. Men det är ju en smalspårig järnväg med lätta motorvagnståg och små effektbehov, dessutom är sträckorna ganska korta.