MP gör ett lappkastKoldioxid är faktiskt inte allt.
En vecka när Miljöpartiet
gör en plötslig och historisk
helomvändning och nya fors-
karrön larmar om dieselns
hälsovåda finns det all anledning att
tänka till – och kanske tänka om.
Jodå, jag är fullständigt medveten om
världens klimatproblem och att vi måste
minska utsläppen av koldioxid. Men vi
ska inte göra det på ett sätt som samtidigt
leder till negativa konsekvenser på andra
områden. Ett exempel: statens generösa
bidrag till elbilar med undermålig säker-
het, som är klart skadliga för folkhälsan.
Dieselbilar är ett annat exempel. Die-
sel har varit bilindustrins enkla och rela-
tivt billiga sätt att smita undan koldioxidÂ
utmaningen.
Jag har ett antal gånger ställt mig kritisk
till att andelen dieselbilar i Sverige ökat
kraftigt de senaste tio åren. Häromåret
skrev jag om en rapport från WHO, som
slog fast att diesel inte längre ”troligen”
orsakar cancer – utan att sambandet är
vetenskapligt fastställt. Diesel likställdes
med otrevligheter som asbest och arsenik.
En norsk rapport visar att en dieselbil
släpper ut 40 gånger mer kvävedioxid än
en bensinbil under körning på vintern,
något som är hälsovådligt för astmasjuka
och kan orsaka skador på luftvägar och
hjärt-kärlsystemet.
I tisdags presenterade tre forskare
från IVL en rapport på DN Debatt, som
visar att dieselbilar i verklig körning
har sju gånger högre utsläpp av kväve-
oxid än i de officiella testerna och att
luftkvaliteten i svenska städer inte har
förbättrats alls under de senaste tio åren.
På koldioxidens altare har vi alltså
offrat människors hälsa.
Men koldioxid är inte allt – och borde
inte i alla lägen vara allt, något som också
Miljöpartiet nu har insett.
I många år har MP drivit krav om höjd
koldioxidskatt. Ett förslag för fem år
sedan skulle höja bensinpriset med 2 kro-
nor litern.
Att Sverige redan har världens högsta
koldioxidskatt, 2,50 kronor per liter ben-
sin, eller att många människor, boende
där det inte finns fungerande kollektiv-
trafik, är beroende av bilen viftades sorg-
löst bort som oansvarighet inför den
globala klimatutmaningen.
Under hela valrörelsen slogs MP för
en höjning av koldioxidskatten, som
skulle innebära ett 70 öre högre bensin-
pris.
Kravet försvarades oförsonligt av par-
tiets ledande talespersoner:
”Koldioxidskatten vet vi är ett enormt
effektivt styrmedel som minskar utsläp-
pen och ökar energieffektiviteten i eko-
nomin”, sa den nuvarande finansmark-
nadsministern Per Bolund i våras.
Den miljöpolitiska talespersonen
Helena Leander argumenterade två veckor
före valet hårt för höjd koldioxidskatt och
hävdade att alliansens invändningar mot
en skattehöjning ”klingar ihåligt”.
Men i en intervju i DN säger Karin
Svensson Smith, klimatansvarig i MP:s
partistyrelse, nu plötsligt att partiet inte
längre vill höja koldioxidskatten. MP har
nämligen upptäckt att det finns en värld
utanför den där de egna väljarna bor
(storstäder) som kallas landsbygd, och
i ett blixtrande anfall av klarsyn har även
MP backat:
”Att tänka sig att leva utan egen bil
är i de flesta landsbygdsområden en orim-
lighet”, säger Svensson Smith och låter
– nästan – som en aktivist från Bilfront.
Självaste ur-språkröret Birger Schlaug
påpekar dock besviket att andelen miljö-
skatter av Sveriges ekonomi nästa år
kommer att vara lägre än under den
moderatledda regeringen.
Miljöpartiet ser nu ut att ställa sig nu
bakom en bibehållen koldioxidskatt, en
helomvändning i klass med att acceptera
att förbifarten byggs, Bromma behålls
eller att Slussen i Stockholm byggs om.
Det finns naturligtvis alltid lösningar,
alltid en utväg för den som har hamnat
i miljöpolitiskt bryderi och riskerar svek-
debatter – och som dessutom önskar såväl
drastiskt sänkta koldioxidutsläpp som bra
luft och inhemsk energiproduktion.
Jag tänker förstås på etanol.
HÅKAN
MATSON
Di Kommentar
hakan.matson@di.se Observera slutklämmen...